Visselblåsarlagen, lag 2021:890 om skydd för visselblåsare

Lag (2021:890) är Sveriges lag om skydd för visselblåsare. Den kallas i dagligt tal visselblåsarlagen. Den trädde i kraft den 17 december 2021. Den ersatte en snävare lag från 2016 och genomförde EU-direktivet 2019/1937 i svensk rätt. Nedan går vi igenom vem den skyddar, vad arbetsgivare måste inrätta och hur den efterlevs.

Vad är lag (2021:890)?

Lag (2021:890) är Sveriges variant av EU:s visselblåsardirektiv. Dess fullständiga namn är lagen om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden. Arbetsmarknadsdepartementet tog fram den. Den trädde i kraft den 17 december 2021. Samma dag upphävde den den äldre lagen från 2016, som bara skyddade arbetstagare som slog larm om allvarliga missförhållanden från repressalier.

Den nya lagen är bredare. Den omfattar fler personer, fler typer av rapporter och tre tydliga rapporteringsvägar. Den ställer också upp ett krav som löper genom hela lagen: missförhållandet måste angå allmänheten, inte bara den person som rapporterar det.

"Denna lag gäller vid rapportering i ett arbetsrelaterat sammanhang av information om missförhållanden som det finns ett allmänintresse av att de kommer fram."
1 kap. 2 § lag (2021:890)

Vem skyddas?

Lagen skyddar långt fler än den anställde med lön. Den når också arbetssökande, volontärer, praktikanter och egenföretagare. Den omfattar personer som sitter i ett bolags styrelse och aktieägare som är aktiva i verksamheten. Skyddet gäller innan en anställning börjar, under arbetet och efter att det upphört.

Skyddet når även personerna runt den som rapporterar:

• någon som bistår vid rapporteringen, till exempel ett fackligt ombud eller skyddsombud;
• en kollega eller anhörig med koppling till den som rapporterar;
• ett företag som den som rapporterar äger, arbetar för eller på annat sätt har anknytning till.

En sak skiljer Sverige från andra. Rapporten måste angå ett allmänintresse. Ett privat klagomål om din egen lön eller ditt eget avtal är inte visselblåsning. Missförhållandet måste vara något som den bredare allmänheten skulle vilja få veta.

Vad kan du rapportera?

Du kan rapportera missförhållanden som du får kännedom om i arbetet när det finns ett allmänintresse av att de kommer fram. Utöver det kan du rapportera handlingar som strider mot EU-rätten inom direktivets områden, såsom offentlig upphandling, finansiella tjänster, penningtvätt, produktsäkerhet, miljö och dataskydd.

Vissa frågor faller utanför lagen. Den omfattar inte säkerhetsskyddsklassificerad information. Den lämnar också utanför rapporter om nationell säkerhet vid försvars- och säkerhetsmyndigheter. Och den inskränker inte de vidare yttrandefrihetsrättigheter som svenska arbetstagare redan har.

Hur fungerar de tre rapporteringsvägarna?

Lagen ställer upp tre vägar: en intern kanal, en extern kanal hos en myndighet och offentliggörande. En arbetstagare är fri att rapportera internt först. Den externa vägen och att gå ut offentligt är också skyddade, men var och en har sina egna villkor.

Du behåller skyddet när du rapporterar externt om den interna vägen misslyckades, om det finns en allvarlig fara för liv, hälsa, säkerhet eller miljön, eller om en intern rapport skulle riskera repressalier. Samma logik skyddar en arbetstagare som till slut går ut offentligt, till exempel till pressen.

Ett villkor löper genom alla tre vägar. Vid tidpunkten för rapporten måste arbetstagaren ha haft skälig anledning att tro att informationen var sann. Ett ärligt misstag är fortfarande skyddat. En rapport som arbetstagaren vet är falsk är det inte.

Vad innebär ansvarsfriheten?

Sverige bygger in ett starkt skydd som kallas ansvarsfrihet, det vill säga frihet från ansvar. Den som rapporterar och bryter mot en tystnadsplikt kan inte hållas ansvarig, så länge personen hade skälig anledning att tro att rapporteringen behövdes för att avslöja missförhållandet. Samma skydd omfattar själva inhämtandet av informationen.

"En rapporterande person får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt en tystnadsplikt, under förutsättning att personen vid tidpunkten för rapporteringen hade skälig anledning att anta att rapporteringen av informationen var nödvändig för att avslöja missförhållandet."
2 kap. 1 § lag (2021:890)

Ansvarsfriheten har gränser. Den ger inte den som rapporterar rätt att lämna över fysiska handlingar. Den omfattar inte uppsåtligt åsidosättande av vissa sekretessregler, såsom de som skyddar rikets försvar. Och den faller bort om den som rapporterar begår ett brott när informationen inhämtas.

Hur skyddas visselblåsare mot repressalier?

En arbetsgivare får inte hindra en rapport eller försöka göra det. En arbetsgivare får inte vidta repressalier på grund av en rapport. Förbudet skyddar den som rapporterar, de som bistår dem, deras kollegor och anhöriga samt varje företag med koppling till dem. Det skyddar också en arbetstagare som vänder sig till sitt fack för råd.

Lagen ger förbudet verklig tyngd. En arbetsgivare som bryter mot det måste betala skadestånd, både för den förlust som orsakats och för själva kränkningen. Tvister avgörs enligt arbetstvistreglerna. En klausul som tvingar tvisten till privat skiljeförfarande får inte tillämpas. I själva verket är varje avtal som upphäver eller inskränker en persons rättigheter enligt lagen ogiltigt. Bäst av allt för den som rapporterar är att bevisbördan vänds.

"Om den som anser sig ha blivit hindrad från att rapportera, utsatt för ett försök att hindras från att rapportera eller utsatt för repressalier i strid med denna lag visar omständigheter som ger anledning att anta att så är fallet, är det svaranden som ska visa att sådana åtgärder inte har vidtagits."
3 kap. 5 § lag (2021:890)

Arbetstagaren behöver alltså inte bevisa arbetsgivarens motiv. Det räcker att visa omständigheter som pekar mot repressalier. Sedan är det arbetsgivaren som måste bevisa att åtgärden inte hade något med rapporten att göra.

Hur inrättar du den interna rapporteringskanalen?

En arbetsgivare med 50 eller fler arbetstagare måste driva en intern kanal. Antalet räknas vid början av varje kalenderår. Skyldigheten kom i två vågor. Offentliga organ och större privata företag skulle vara klara senast den 17 juli 2022. Privata företag med 50 till 249 arbetstagare fick fram till den 17 december 2023.

Du måste utse oberoende personer eller en enhet som tar emot rapporter, följer upp dem och lämnar återkoppling. Dessa personer kan vara din egen personal eller en extern leverantör som du anlitar. Kanalen måste kunna ta emot både skriftliga och muntliga rapporter, och ett fysiskt möte på begäran. Den måste bekräfta mottagandet inom sju dagar och lämna återkoppling inom tre månader.

WeMoral ger dig en manipuleringssäker, molnbaserad programvara för visselblåsning som passar den svenska lagen. Kapitel 5 kräver att du utser oberoende personer eller en enhet som ensamma får hantera rapporter, och det låter dig lägga ut det arbetet på en extern leverantör. WeMoral träder in som den leverantören, eller så loggar din egen utsedda handläggare in i stället. Varje rapport är förseglad så att bara den handläggaren kan öppna den, och varje åtgärd loggas med tidsstämpel, vilket är precis vad du vill ha till hands den dag Arbetsmiljöverket frågar hur din kanal fungerar. Kommuner och företag med 50 till 249 anställda får dela på en och samma lösning, och WeMoral passar även den delade modellen. Du kan få en rapporteringskanal på plats utan att skriva någon kod.

Mindre organ fick utrymme att dela. Privata företag med 50 till 249 arbetstagare kan dela en kanal och den personal som driver den. Kommuner kan dela med varandra och med kommunala bolag. Ett kollektivavtal som slutits av en central arbetstagarorganisation kan också justera reglerna om den interna kanalen, så länge det behåller de rättigheter som direktivet ger.

Vem driver den externa kanalen?

Regeringen utser behöriga myndigheter som driver externa kanaler inom sina egna områden. En arbetstagare kan rapportera till rätt myndighet, och den måste ta emot rapporten, följa upp den och lämna återkoppling. Dessa myndigheter omfattas av samma sekretess som den interna kanalen måste hålla.

Tillsynen över skyldigheten att ha en intern kanal ligger hos ett organ: Arbetsmiljöverket. Det kontrollerar att arbetsgivare inrättar kanaler som uppfyller lagen och att de informerar personalen om dem.

Hur hanteras sekretess, uppgifter och yttrandefrihet?

Var och en som hanterar ett uppföljningsärende måste hålla identiteten på den som rapporterar hemlig, liksom identiteten på alla andra som namnges i ärendet. I offentlig sektor gäller i stället sekretessreglerna i offentlighets- och sekretesslagen. En muntlig rapport får bara spelas in med samtycke från den som rapporterar, och denne får kontrollera och godkänna eventuell skriftlig dokumentation.

Lagen sätter en tydlig gräns för uppgifter. Personuppgifter i ett uppföljningsärende får inte bevaras längre än två år efter att ärendet avslutats. Åtkomsten är begränsad till de personer som hanterar ärendet, och bara till det var och en av dem behöver.

Sverige värnar också en tradition som är äldre än direktivet. Lagen rör inte den grundlagsfästa rätten att lämna uppgifter till medierna för publicering, som kallas meddelarfrihet. De nya rapporteringskanalerna ligger alltså ovanpå en sedan länge etablerad frihet, snarare än att ersätta den. Arbetsgivare måste informera personalen om denna rätt när de förklarar kanalen.

Vilka är påföljderna om det blir fel?

Sverige använder ingen fast tabell över böter. I stället kan Arbetsmiljöverket utfärda ett föreläggande som beordrar en arbetsgivare att åtgärda sin kanal. Det föreläggandet kan förenas med ett vite, en villkorad avgift. Vitet faller bara ut om arbetsgivaren struntar i föreläggandet. En arbetstagare som drabbas av en repressalie har en separat rätt till skadestånd.

Tidsfristen den 17 december 2023 har sedan länge passerat, så varje svensk arbetsgivare som omfattas bör redan ha en fungerande kanal och en publicerad rutin. Vår lista över visselblåsarlagar per land visar hur Sverige står sig mot resten av EU. Det som gör den svenska lagen särskild är sällskapet den håller. Den lägger EU-liknande kanaler ovanpå ett land som har skyddat läckande av information till pressen sedan 1700-talet. För en arbetsgivare är slutsatsen enkel. Bygg en kanal som en oberoende handläggare kan driva, håll den konfidentiell och behandla rätten att slå larm som en del av lagen, inte ett kryphål.